Haha jag tänkte att ni kanske ville läsa min uppsats som jag har skrivit klart idag. Den handlar om mig fast jag är en fölunge i denna lilla berättelse.

En dag som ett föl

 

      Jag har precis vaknat och ligger bland allt gräs och all blommor. Det första jag ser är mamma som står och tittar på mig med sin mamma blick. Jag försöker resa på mig på samma sätt som jag lyckades med igår, men idag vill benen inte samarbeta. De är så långa och jag har inte riktigt fått koll på dem än. Mamma säger att jag snart kommer lära mig tricket och skjuter på med mulen där bak. Så fort jag kommit upp på benen sträcker jag på mig och diar ett tag på mamma.

      Genast upptäcker alla flugor och bromsar mig och jag får ett svidande bett på rumpan. Plötsligt får jag en krypande känsla av att springa, sparka och bocka, allt för att slippa alla dessa jobbiga kryp. Jag far iväg med en rivstart och busar upp de andra fölen i hagen. Jag känner vinden i manen och njuter i fulla drag av farten men blir bryskt väckt ur min trans när jag känner ännu ett bett i rumptrakten. Men när jag sneglar bakåt är det inte en fluga jag ser utan Flex, min bästa vän. Jag ger honom en kick i bogen och på så sätt är leken igång.

      Vi håller igång i princip hela förmiddagen, men till sist går ändå luften ur oss. Jag, Flex och några andra föl dimper ner i det mjuka gräset och jag frustar förnöjt. Efter bara någon minut somnar jag in i en solig drömvärld.

      Jag vaknar tvärt av ett ljud som jag känner igen lika bra som min egen mammas gnägg. Det är flickan, hon brukar komma och hälsa på varje dag här i sommarhagen. Idag kom hon rakt fram till mamma och mig och klappade om mamma. Jag märkte nu att solen var på väg ner på himlen. Jag hade alltså sovit till långt in på eftermiddagen. Nu kom flickan fram till mig och började klia mig på ryggen, där man inte når själv och som bromsarna gör sina hugg. Det var så skönt att det var nära att jag trillade omkull av njutning.

      Efter ett litet tag kom jag på henne med att hon började trä på något upp för mulen. Förskräckt tog jag ett skutt bakåt. Flickan stod lugnt kvar medan mamma oroligt flyttade sig närmare mig. Men hon gav sig inte och mumlade lugnande till mig. Egentligen litade jag ju på henne, kom jag på och lät henne sätta på saken runt huvudet.

      När flickan hade gått och mamma hade lugnat sig fick jag lova att dia på henne igen.Dagen hade lett till sitt slut och nu prövade jag att äta något strå av det frodiga gräset.     

 Tycker ni om den?? ;)