Slut, igentligen är jag inte så deprimerad även om det ser så ut. Man vill liksom bara anmäla sig sjuk och skita i allt det här med skolan! Fast jag har ju faktiskt kommit ikapp, nu igen... Typ. Jag hatar att vara sjuk, det förstör verkligen för en, man får mer att jobba ikapp, och stressen flyter fram som en stor synamivåg!

     

     Men nu får man passa på! Verkligen, jag går här i mina mjukisbyxor och har precis vinkat av hela tjocka släkten. Det känns lite sorgligt, nu är det minst 7 veckor till jag får se alla samlade igen. I jul alltså. Åhh jag längtar  redan dit. Vi fick en så himla bra "känsla" alla tillsammans. En kvinna i min släkt har haft bröstcancer och... Det för oss alla närmare varandra. Ni ska inte vara rädda, hon med cancer klarade det väldigt bra och jag ser verkligen upp till henne. Hon är verkligen stark och det är inte alla som har den styrkan som hon kunde ha genom allt det jobbiga. Det kan jag säga uppriktigt.

 

    Nä idag ska jag inte göra så mycket, jag tänker inte rida ens. Hästarna ska få vila eftersom Märta är lite stel och sådär. Jag och familjen ska eventuellt gå på eftermiddagspromenad med en annan familj som vi kännt länge. Det är väll planen, men klockan är ju inte jättemycket än så vi får se hur det blir.

 

     Ha en superduper dag denna sista lovdag! <3

 

Bild på släktens två terriers och våran terrier! :