I lördags vaknade jag med ont i halsen, i söndags vaknade jag med mer ont i halsen, igår kväll grät jag för att jag hade ont i halsen men idag gråter jag inte mer. Jag har äntligen kommit över den töntiga lilla tröskeln och tagit en alvedon som jag svalde med vatten fast att jag hade skit ont i den dumma halsen. Jag har eller hade lite fobi för det där med att svälja tabletter och att i almenheten ta mediciner i vilken form som helst och det finns en anledning:

 

Detta är min verasion på det hela. (Det stämmer alltså inte riktigt, jag var ju bara ett år) :

 

     När jag var ungefär ett år gammal märkte mamma och pappa att jag hade börjat gå ner väldigt mycket i vikt och att jag bara ville amma om jag låg på ett håll vilket var lite skumt. En liten babys ska ju vara rund och go med knubbiga ben och kinder. Men det var inte jag alls, tvärt om jag hade inget fett alls på kroppen. Mina föräldrar åkte på sina vanliga baby-kontroller och där sade dem att jag hade lite för typ höga värden på något men att jag annars mådde bra. Mamma och pappa åkte hem och Märta födde sitt första föl. Sen fick de ett samtal av en doktor som sade att jag hade fått en tid på hjärtavdelningen i Lund och att jag skulle åka dit då på eftermiddagen. De hade alltså sett att det var något som var väldigt fel på mig och det fattade ju mamma och pappa också eftersom man inte brukar få sina tider samma dag som man har ringt om dem.

     Jag hade ett hjärta som inte var helt stabilt, det läckte från ena klaffen så att det rena blodet blandade sig med det blodet som hade koldioxid i sig. de var tvungna att gör två stora ingrepp på mig som de aldrig hade provat förut så jag blev simen lite försökskanin kan man säga. De fick hålla igång mitt hjärta med en sån där maskin som gör att hjärtat fortsätter att pumpa ut blod till kroppen och hela köret. Det fanns en risk att jag inte skulle överleva ingreppen men det gjorde jag ju faktiskt! 

     Efter operationerna var jag tvungen att äta en blandning med en massa nyttiga saker och som var som ren grädde, men det tyckte ju jag var super gött!

 

Ja det är i alla fall därför som jag inte gillar mediciner så fasligt mycket, men det roliga är att min lillebror älskar att ta mediciner, favoriten är hostmedicin. :P Jag har faktiskt haft rätt många besvär, som öroninflammation och jumskbrock så jag har tagit en del mediciner som ni kanske förstår! Anledningen till att jag sitter här och skriver om alla mina skavanker är att jag fortfarande är sjuk och har inget annat för mig. Jag ska till doktorn idag kl 14.45 och få en sån där äcklig pinne nerkörd i halsen så att de kan se om jag har halsfluss eller inte. Jag ser inte fram emot det om man säger så, man känner sig torr som en öken i halsen efteråt och man tror att man ska kräkas rakt ut på sköterskan när hon ska göra den där grejen! Ushh!