Red Märta med mamma igår. Vi red upp till ridbanan som man inte kan kalla ridbana längre eftersom den är som en gräsmatta nu... Mamma sa ju att Märta var stum i munnen och så så jag tog på mig sporar vilket verkade få henne yyyber-allert. Hon var väldigt fin även om jag inte jobbade henne så mycket pga att hon är så stabbig när vi rider på grusvägarna. Hon får ont i fossingarna av gruset. Men när vi kom upp till ridbanan red jag på ett litet kavaletti hinder som hon var duktig och samlad på. Sen tog jag en oxer på 70 cm och jag får säga att jag var lite nervös nu efter ett så långt uppehåll. Jag har ju drattat i backen rätt många gånger av att hon stannar, men nu har jag skärpt till mig och vet hur jag ska få henne på rätt köl. Jag har ju ockå kortare stigläder och en ny sadel, hoppsadel vilket hjälper mig att vara nära henne i språnget. Men jag är fortfarande inte 100% fast i sadeln än ska jag erkänna, men på väg åt rätt håll. Det var verkligen super härligt att hoppa med henne och hon var jätte duktig och kom nästan rätt på varje hinder, hon stannade inte en ända gång och hade framåtbjudning! Suuuper kul var det även om jag var nervös hela tiden. Och Märta är inte den lättaste hästen att hoppa med, hon hoppar för tidigt ofta och tar ibland ett extrasteg precis innan hindret så man får vara med. Hon är ganska rädd för titthinder. Men samtidigt är hon bäst! För hon river inte! Aldrig, hon har sån respekt för hindren så hon hoppar typ 20 cm över hindret! Men jag älskar henne även om hon har några små skavanker.<3